AKK-implementering med barn och unga med flerfunktionsnedsättning – logopeders föreställningar och kliniska praxis
GeneralGunilla Thunberg2, 3, Anna Nyman4, 5, Malin Broberg6, Jakob Åsberg Johnels2
1 Habilitering & Hälsa, Region Västra Götaland
2 Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Göteborgs universitet
3 DART, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Region Västra Götaland
4 Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet
5 Habilitering & hälsa, Region Stockholm
6 Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet
Introduktion
Barn och unga med flerfunktionsnedsättning har en kombination av svår/grav intellektuell funktionsnedsättning och omfattande rörelsehinder och kommunicerar på förspråklig nivå. Adderad syn- och/eller hörselnedsättning samt medicinsk skörhet är vanligt vid flerfunktionsnedsättning och komplicerar vardagsfungerandet. Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) ingår i kliniska rekommendationer riktade till barn på tidig utvecklingsnivå. Evidensbasen för AKK-praxis med barn med just flerfunktionsnedsättning är dock begränsad. Lite är också känt om hur ofta AKK implementeras med målgruppen, vilka AKK-verktyg och metoder som används i klinisk praxis, och relaterade kliniska resonemang hos logopeder. Denna studie syftade till att utforska logopeders föreställningar, kliniska resonemang och praxis i relation till AKK-implementering med barn och unga med flerfunktionsnedsättning.
Metod
Studien genomfördes med mixad (kvalitativ och kvantitativ) metod. 90 logopeder från habiliteringar i nio svenska regioner besvarade en webbenkät med slutna frågor. Enkätsvaren analyserades statistiskt. Därefter samlades fokusgruppsdata från sju logopeder in och analyserades med hjälp av kvalitativ, tematisk analys. Fokusgruppsdata syftade till att förklara och fördjupa resultaten från analysen av enkätsvaren.
Resultat
AKK-interventioner var högt prioriterade av logopederna och som regel erbjöds patienter med flerfunktionsnedsättning AKK-insats. En mängd olika AKK-metoder och -verktyg övervägdes och implementerades. Logopederna fann dock också att det är särskilt utmanande och komplext att implementera AKK med barn/unga med flerfunktionsnedsättning, bland annat på grund av oklara prognostiska förutsättningar hos barnen och hårt belastade föräldrar. Logopedernas individuella, kliniska erfarenheter guidade de kliniska besluten i hög grad medan forskning och evidens föreföll guida besluten i låg grad. Engagemang från barnets närstående ansågs vara mycket viktigt och de närståendes önskemål och resurser vägde tungt vid kliniska beslut.
Slutsats
Implikationer för forskning och praktik kommer att diskuteras.