P73 - Skogsägare, samhällsomställning och kunskapscirkulation i Sverige 1950 till 1970
1 Institutionen för kulturvetenskaper, Lunds universitet
Introduction
Idag debatteras hur skogsägare kan bidra till sänkningen av atmosfärens koldioxidhalt och omställningen till ett klimatneutralt samhälle. Frågan kan, framtidsorienteringen till trots, belysas historiskt utifrån förflutna skogsägares förhållanden till samhällsomställningar. Denna presentation handlar om små skogsägare i Sverige – här dominerar denna grupp ägarstrukturen – och deras historiska förhållanden till samhällsomställningar. Min utgångspunkt är byggandet av en välfärdsstat i Sverige under 1950- och 1960-talen. Denna samhällsomställning behövde, ansåg många, en expansiv skogsindustri jämte andra industrier som ekonomisk motor. Dock identifierade sig många skogsägare inledningsvis som skogsägande bönder snarare än som delar i ett skogsindustriellt system. För att få skogsägarna att bedriva ett mer högavkastande och industriorienterat skogsbruk vidtogs åtgärder, däribland införandet av en skogsvårdslag 1948. Åtgärderna underbyggdes av en samtida strävan att rationalisera och mekanisera skogsbruket. Skogsägaren förväntades därmed att aktivt odla träd för industrin med hjälp av rationellt kodade tekniker som trakthuggning och monokulturer men också innovationer som traktorer, motorsågar, växtförädling, skogsgödsling och kemiska bekämpningsmedel. Min fokus vilar på råd, fakta, information och annan kunskap om rationalisering och mekanisering som ”cirkulerade” bland skogsägare. Närmare bestämt vilar fokus på den kooperativa skogsägarrörelsens roll som ”kunskapsmäklare” och försök att med kunskap ”värva” skogsägare till en samhällsomställning. Under 1950- och 1960-talen satsade nämligen skogsägarrörelsen stora resurser på kunskapskampanjer, exempelvis filmer, tävlingar, tidskrifter, handböcker och studiecirklar. Jag visar och diskuterar att och hur skogsägarrörelsens kunskapskampanjer anslöts till ett folkbildningsprojekt. Kunskapscirkulationen bland skogsägarna under 1950- och 1960-talen ska därmed inte, menar jag, förstås endast som ”upplysning” och ”informationsspridning”, utan som ett identitetsskapande bildningsprojekt. Detta förväntades bidra till att skogsägaren utifrån sin egen horisont självmant fattade ”rätt” beslut för det vidare samhällets gagn. Avslutningsvis relateras resultaten till dagens debatt om klimatomställningen.